Lyssna på de äldre

00:04 Jag hade ryggsäck med mig och där hade vi naturligtvis stoppat maten upp lite grann. Jag vet inte var det ju så primitivt som det kan bli. 00:15 Inte som idag att de har specialutrustning. 00:19 Nej. 00:20 Utan det var precis det kläder man gick och skorna var väl det enklaste som... Får jag se på bilderna, det är ju som att någon kompis drejade på sig sandaler. 00:33 Eller hur? 00:34 Ja visst. Han hade sandaler. 00:36 Men rejäla sockar. Ja men det kan ju inte hjälpa tillräckligt för att bestiga kvinnor. 00:42 Nej men vi hade ju tur med väder. 00:46 I det här avsnittet så tar jag mig till Kiruna och träffar Arne. 95 år gammal som växte upp på en gård utanför Skellefteå. Och tidigt fick han ta ett stort ansvar i livet då hans mamma gick bort. Vi pratar om livet som bagare under krigsåren och om de många åren i gruvan i Kiruna. Dessutom berättar Arne om äventyret när han besteg Kebnekaise ihop med ett par vänner. Deras utrustning var oerhört enkel, ni kommer förstå vad jag vet. 01:16 Arne berättar också om mötet med sin stora kärlekskärstin och hur det har varit att vårda henne under hennes sista år i livet. Ord som har berört mig enormt. 01:27 Det här är ett avsnitt om kärlek, arbetsglädje, tacksamhet och vikten av att ta tillvara på människor medan vi fortfarande har dem runt omkring oss. 01:37 Då står det bara för mig, Jonas Ulbäck, att önska er en trevlig lyssning. Nu kör vi! 01:48 Ja, i dagens avsnitt så befinner jag mig i Kiruna och framför mig här så har vi en man vid namn Arne, 95 år gammal. Här sitter vi i ditt, är det ett matsalsrum eller vad kan man kalla det här? 02:05 Kanske ett matrum. Fast det fungerar inte så nu. 02:11 Vad använder du det här rummet till nu då? 02:13 Jonas, min son, sa faktiskt. Pappa, du har samlat för mycket skräp. 02:21 Kollar man runt om oss nu så är det ju mängder av fotografier på framförallt dina förfäder. 02:32 Vad har liksom din familj betytt för dig på det sättet? 02:37 Ja det är ju faktiskt så att tittar man på foton så finns det faktiskt väldigt dåligt foton från 30-talet till exempel. 02:52 Det fanns ju någon lådkamera kanske. 02:56 Men det har ju blivit senare att man tar bilder. Och sen var det ju mycket, en tid den tog mycket ateljé. 03:07 Bilden. 03:08 Ja just det. Och det är det om du ser det bakom. 03:10 Ja precis. Och du visar mig en bild på en söt liten grabb här som sitter så fint med händerna i knät på en pall. Och det är ju du när du är tre år gammal. 03:23 Och det är en ateljebild. 03:25 Precis. Jag är helt med. 03:28 För du är ju född 1931 så den där bilden är någonstans i mitten på 30-talet då. Mm. 03:34 Jag tänker att vi ska ta det här från början. Kommande timme ska vi prata om ditt liv Arne. Jag tänker att vi börjar tidigt 30-tal när du föds. Kan du berätta lite grann om din familj, dina föräldrar? Vilka var de? 03:52 Ja, de var faktiskt så att de var födda i samma by. 04:00 Och min far hade bara ungefär Ja, knappt kilometer till den kvinna han giftar sig med. 04:10 Din mor. 04:12 Men jag kan berätta det att det minne jag har från riktigt tidigt. 04:21 Det var då jag var tre år. 04:25 Då byggde min för det hus jag är uppväxt i. 04:31 Och så är det ett annat minne från den tiden. Det var då att jag var där och det var det murare som höll på muraskorstenen. 04:44 Och min mor hade kokat kaffe och jag fick gå och säga till att kaffet var klart. 04:56 Och så tittade han på honom och sa att hon har satt ner lakskinnet i kaffet. 05:08 Det där hade jag aldrig hört. Så jag sprang till mor och sa precis vad han hade sagt. Men du vet, de satte lakskinn i kaffet för att det skulle klarna. 05:22 Det är sant, det har jag aldrig hört. Nu kanske jag är dum, men vad är ett lakskinn? Det är en lake. 05:31 Fisken laker? Ja. Det är ett fiskskinn i kaffet. 05:35 För att kaffet ska bli... Ja, klana helt enkelt. Otroligt. För man kokar ju kaffet för det. Ja. 05:43 Alltså det är ett sådant minne som sitter kvar. 05:47 Nu är det häftigt, för det är liksom 92 år sedan det har hänt. Och du minns vad den där muraren sa? 05:53 Ja, jag har varit ju rädd. Jag har tänkt en fasen. Hon kanske har glömt det, tänkte jag. 06:03 Hur var dina föräldrar då? Oscar och Lotten? 06:07 Ja, de var väl som vanliga människor. 06:12 Man har väldigt lite minnen egentligen. 06:17 Enda riktigt, riktigt kraftiga minnen är då min mor var sjuk. Då låg hon i sängen och bad mig att fara och hämta mormor. Jag hade just lärt mig att åka cykel så det gick ganska fort för mormor bodde inte långt bort. 06:38 Hur gammal var du då? 06:39 Jag var nio år. 06:42 Och när jag kom tillbaka såg jag att min mor hade svält i ansiktet. Hon grinade ju. 06:52 Och vem som beställde ambulansen. 06:55 Men ambulansen kom i alla fall och hämtade min mor. 07:03 Sen kom ju mormor och tog hand om oss så att vi fick vara hos henne på natten. 07:10 Men då på natten kom budet att min mor hade dött. Samtidigt hade hon fött bror som fick namnet sen Stig. Hon var högravid? Ja. 07:26 Och den här Stig han tog ju då en familj som var utan barn tog han dem. 07:37 Så din mamma går bort? Hon gick bort och jag var nio år. Och din bror? 07:41 Och min far han låg då inkallad i Tärna. Så han var inte hem. Han var ju militär. Så det var lite kola bud där ett taget. 07:52 Vad minns du från den natten när du som nioåring får motta det här budet? 07:58 Ja, vad jag minns var det att då budet kom, då var vi hos mormor. 08:06 Och jag trodde hon skulle slå sönder sin arm i bordet. 08:12 Hon var helt förtvivlad. 08:15 Sen märkte jag det att mina yngre syskon, de läckte som vanligt. 08:21 Men du förstod vad som hade hänt. 08:24 Att din mamma hade dött. Så var det det sista du fick se av henne? 08:29 Ja, naturligtvis. Hon var bara 33 år. 08:34 Och födde då sitt femte barn. 08:37 Nej, men sen var det ju lite problem. 08:42 Det kom några unga flickor som hjälpte oss med hushållet. Vi hade lite... 08:50 Två kor som skulle skötas om och så hade vi hundratals höns. 08:57 Och så fanns det också en gris. 09:01 Hur tror du den här händelsen har format dig? Att du som nioåring blir av med din mamma? 09:08 Ja, du ska veta det. Den tiden som nioåring så stod jag och klö ved i. 09:16 I Veboden för att det var ju vedeldning den tiden. 09:22 Idag skulle en förälder bli anmäld och skicka en nyåring i Veboden och hugga ved. 09:31 Men det var bara att jobba på. 09:36 Ja för det här huset som du beskriver att ett av dina första minnen var att din pappa byggde upp huset som du växte upp i. 09:43 Det ligger strax utanför Skellefteå va? 09:46 Ja, det ligger ju två mil söder om Skellefteå. 09:54 Hur var den här gården? Fick ni hjälpa till alla syskon under uppväxten? 09:58 Ja, det var ju alltid någonting som skulle göras. 10:04 Hämta vatten eller bära in ved eller diska till och med. 10:12 Fick du utrymme som barn att också sörja din mors bortgång? 10:19 Sörja minns jag inte att det var något speciellt. Sen var det ju så att min far giftade ju om sig med en kvinna som hette Judith. 10:33 Men det var ju aldrig riktigt samma mamma. 10:36 Nej. 10:37 Utan det... 10:39 Hon fanns ju och var duktig på att laga mat i alla fall. 10:44 Men hon var bara knappt tio år äldre än vad jag var sedan hon var ung. 10:51 Nej men sen var det ju så att jag kan då fortsätta berätta att man blev lite äldre. 10:59 Sen började jag jobba på bur och brädgården då jag var 14 år. 11:07 Men skolan då? Gick du inte i skolan? 11:09 Jo, jag gick sex år i skolan. 11:13 Hur var det? För du är lite nyfiken på en by i norra mid utanför Skellefteå här på 40-talet. Hur var skolgången, tyckte du? 11:27 Ja, skolgången, det är ju så att det var väl inte så mycket annat. 11:36 En sak som jag minns var, jag var väldigt noga med att kunna vad det Karl XII gjorde förr i tiden. Hur kom det sig? Det var någonting som var oftast så att säga hemläxa till och med. 11:56 Sen fanns ju alltid en hemläxa att du skulle kunna en psalm då du kom på måndag som skulle sjungas. 12:08 Minns du någon psalm? Nej, det minns jag inte. 12:15 Nej, men då ska vi väl säga som så. Jag jobbade ju då i byrån. 12:21 Just ja, efter skolgången. 12:24 Och jag jobbade till och med nattskift som 14 år. 12:29 Men det berodde på det att det var så långa skift på förmiddagarna så att någon eftermiddag fanns inte. 12:38 Och så råkade det bli så att det var brist på hyvlad virke så att de satte in ett nattskift och på det sättet var jag också med. 12:51 Ja för det här är någon form av sågverk då som ni jobbar på. 12:56 Minns du vad du tjänade? 12:58 Man tjänade 75 procent utav de äldre men kronorna det var nog inte många den tiden. Det var inte så stor och slanta den tiden. 13:12 När flyttade du hemifrån då? 13:15 Då var jag 15 år och började jobba i Klemmensnäs. 13:22 Klemmensnäs, vart i landet befinner vi oss då? 13:27 Ja, då befinner du mellan Skellefteå och Skellefteå hamn. 13:32 Det är utanför Skellefteå någonstans? Ja, mitt emellan. Okej, men hur kommer det sig att du flyttade dit? 13:42 Nej, men det var bara det de ville ha, så att säga... 13:48 Jag började kan man säga ganska enkelt. De hade väl annonserat tror jag minnas att de behövde en bagare till. 14:00 En bagare? 14:02 Du jobbade ju på sågverk. 14:04 Nej men då hade jag slutat på sågverket. Och det var ju då året efter. 14:11 Så jag var 15 år då jag började. 14:15 Men en bag, alltså du har ju hjälpt till som under din barndom såklart, klyva ved och lite sånt, hade koll på det. Visste du någonting om arbetet som bagare eller var det bara något du... 14:28 Nej, då fick det verkligen börja från början. 14:30 Jaha, var det något du ville, var det något du hade intresse för eller blev det bara så? 14:37 Det berodde på det att jag hade skrivit en artikel i skoltidningen. 14:46 Och där hade jag nämnt att jag ville bli bagare. 14:54 Och det var väl antagligen början på grund av att... 14:58 Vad var det som lockade med jobbet som bagare då? 15:04 Hör du, det kan jag säga dig att det är ju ingenting, den tiden åtminstone som var något enkelt, det var långa dagar. 15:14 Men hur såg en typisk arbetsdag ut då, som vagare? 15:19 Ja, det var ju faktiskt så att det första jag fick göra när jag började där, det var jag som tände och satte igång ugnen. Det var vedeldad den tiden. För du vedeldade ugnen? 15:38 Ja. 15:39 Men den vedeldade ugnen, den fanns nog bara kvar i drygt halvår. Ja. 15:49 Och den tiden då jag hade börjat, han hette Johansson, satte in en elektrisk ugn. 16:01 Hur var det då? 16:02 Ja, det var det något helt annat. 16:05 Den där vedeldade ugnen skulle ju eldas och sen skulle ju rensas innan du kunde. 16:13 Men vilken tid på morgonen satt du igång den där vedeldade ugnen då? 16:18 Det var fyra på morgonen. 16:21 Kanske tidigare. Även på helgerna var det oftast man började jobba tidigare. För det var ju dubbelt så mycket beställningar. 16:32 Vad bakar ni då liksom på det? 16:34 Ja, den tiden var det väldigt mycket limpa. 16:39 Och det var ju då, ska du veta det, att det var ju kort på allting. 16:44 Socker var ju efter, och fett till exempel. 16:49 Ja, för det här är ju fortsatt under när kriget pågår, den här varansoleringen. Ja, visst är det så. Och... 16:57 Vad jag minns från bageriet egentligen som jag fortfarande är fundersam på. Det var nog otroligt mycket maräng-tårtor som beställdes. 17:09 Det var något som var omtyckt då. 17:11 Ja, men det berodde på. Det var ju alltid ont om socker. Även i hemmen. 17:19 Vinebröd fick vi inte göra. 17:22 Varför inte då? 17:23 Nej, det var ju ont på fett. 17:26 Utan det var något som hette lyxbullar. Lite bättre än vanliga kanelbullar. 17:33 Vad var det som var så lyxigt med dem då? 17:35 Ja, det kan man ju fråga sig. 17:46 Ekonomiminuten med 60 Plus Banken. 17:55 Ett nytt avsnitt av Ekonomiminuten med mig i studion idag har jag Sandra Liljenberg. Välkommen tillbaka. 18:01 Tack så jättemycket Jonas. 18:02 Valet närmar sig med stormsteg. Vi befinner oss här i augusti. Vi ska faktiskt prata lite grann idag om vad partierna säger om pension och ekonomi för de äldre. Vad visar er analys på 60 plus banken i ämnet? 18:19 Den visar att pensionärers ekonomi är högt upp på agendan hos alla partier. Men att förslagen och lösningarna som de föreslår ser lite olika ut. 18:31 Och hur skiljer de sig? 18:34 Flera partier som Socialdemokraterna och Vänsterpartiet lyfter behovet av höjda pensioner och minskade klyftor. 18:44 Särskilt för de med lägst inkomster. Här handlar det mycket om trygghet och omfördelning. 18:51 Och på andra sidan, vilka är det som inte riktigt arbetar aktivt i frågorna? 18:57 Partier som Moderaterna och Kristdemokraterna fokuserar mer på skattesänkningar och incitament för att arbeta längre. Så de är också väldigt fokuserade på att pensionärerna ska få en bättre ekonomi. Men de ser på frågan med en liten annan vinkling. Och deras linjer är att det ska löna sig mer att jobba även upp i åldrarna. 19:18 Vi har både varit en del på vänstersidan och långt bort till höger. Vad säger mittenpartierna då? 19:24 Centerpartiet och Liberalerna de ligger lite emellan. De pratar både om stärkare pensionssystem långsiktigt och om att förlänga arbetslivet men också om att stärka ekonomi för vissa grupper av pensionärer. 19:41 Det är ganska spritt i vilka typer av insatser man ska göra för att det ska bli bättre för de äldre kring både ekonomin och pensionen. Finns det någonting som ni ser att samtliga partier ändå är överens om? 19:53 Ja, att pensionssystemet är väldigt pressat och att nivåerna för många pensionärer är för låga. 20:00 All right, men om du ska sammanfatta det här då, vad är den stora skillnaden mellan partierna? 20:07 Det handlar egentligen om två stycken spår. Antingen höja pensionerna via politiska beslut här och nu, eller stärka ekonomin tillbaka. för pensionärer genom skattesänkningar och stimulanser för de som vill jobba längre. 20:23 Debatterna pågår ju för följt. Vad tycker du att saknas? 20:27 Ja, vi tar ju ingen politisk ställning då, vill jag först och främst säga. Men jag tycker att man i högre grad ska se på helheten att pensionärers ekonomi inte bara handlar om pensionen utan om skatt, boende och levnadskostnader. 20:42 Jag håller med dig i det. Det går inte bara att nischa ner sig i ett visst ämne utan att man verkligen ser helheten i den här problematiken som finns. Tack för att ni berör den här frågan och jag håller verkligen tumman att man tar tag i det här på politisk nivå efter valet också. 20:58 Det gör jag också. Tack Jonas. Tack. 21:10 Det finns ju en hel del minnen från Klämmesnäs. 21:15 Bland annat var det min tur att fara iväg med backar med limpa och brödkakor var det väl också. Man fick ro över älven. 21:32 Det var tre butiker på andra sidan. 21:36 Som skulle ha det här brödet. Och det här var midsommar. 21:41 Och det var väldigt mycket så att säga. Jag lastade på båten väldigt mycket. Det var kanske sju, åtta backar med bröd. 21:53 Och såg inte att båten hade sjunkit och gått. Rällningen hade gått under kajen. 22:02 Och då jag kliver i båten så vickar båten. Och fyra, fem, sex, sju kanske backar hamna i vattnet. 22:14 Och det var midsommar. 22:16 Åh herregud. 22:18 Och jag fick just hoppa i och rädda det jag kunde. Och så tillbaka till bageriet och berätta vad som hade hänt. Vad jag minns minns var det att vi försökte leverera så mycket limpor. Det var viktigt den tiden. 22:36 Går det att rädda en limpa som har legat i sjö? Nej, vi bakade. Ja, det var att börja om. Ja. 22:42 Nej, men den midsommaren vinser jag inte att man hade så roligt. 22:49 Jag tänker på tal om bageri och fikabröd och vinebröd och allt. Jag är ju lite nervös nu. Lilla jag ska nu bjuda en bagare på fika. Och jag har köpt några tafatta hallonmunkar här känns det som. Men vi ska ge er ett försök. 23:10 Är du en kräsenfikare? Nej. Funkar det här tror du eller? 23:26 Annars får du ju ryta ifrån. Men en sån är ju inte du riktigt. Men du bodde ju inte i Klemmens näs och var bagare resten av ditt liv. Utan du for ju därifrån till slut. Det var rekryten som kallade. Det var dags för lumpen. 23:42 Ja, den var ju den tiden. Den kom man ju inte undan. 23:46 Nej. Vart någonstans gick du in på lumpen då? 23:50 Det var ju man. 23:52 Vad fick du för roll där då? 23:54 Du ska veta det att det var... 23:56 Alla bagare som har haft, åtminstone inte sa ifrån, bara till kockar. 24:02 Såklart. 24:04 Och du också. 24:06 Hur ser den utbildningen ut? Vi ska ju säga för lyssnarna, för Guds skull, att du visade ju en bild här tidigare. 24:14 Som jag lägger upp i våra sociala medier. Där ni står alltså i lumpen och sågar upp under vintern... 24:23 Fläskkotletter? Ja. Jag har bilden här framför mig. Det ligger ju ett berg av fläskkotletter på marken. Vad var det för mat ni lagade i militären och i tjänsten? 24:36 Ja, det kan jag säga att vi fick högkvalitet. Jaha. På vilket sätt då? Ja, alla kött... Det var faktiskt av bästa kvalitet. 24:52 Ja, för det här är ändå också efter andra världskriget tagit slut. Ja. 24:57 Ja, men sen efter lumpen då så vill jag ändå höra för att här någon gång i ditt liv så bestämmer sig du och några vänner er för att bestiga Kebnekaise. Bara sådär. Det här är alltså mitten på 50-talet. Ja. 25:17 Och jag har fått sett bilder här innan. Även de här bilderna kommer vi såklart lägga upp. 25:22 Kan du berätta, ta oss tillbaka till 1955 när ni bestiger Kebnekaise tillsammans. 25:30 Hur gick det här till? 25:31 Ja, det var så pass enkelt. 25:34 Jag har glömt namnet på båda de här två kompisarna. 25:41 Men den ena var så ivrig när vi kom från jobbet på fredag. 25:48 Kan vi inte åka upp till Kebnekaise? Och vi hakade på och som du kanske säger, man hade inte någon utrustning eller någonting. Och sen var det då faktiskt så att när vi kom till Holmajärvi så ösregnade. 26:07 Och då var vi väldigt fundersamma om vi skulle fortsätta. 26:11 Men vi krev på båten och åkte båt i Nikalokta. Det är en ganska bra bit. 26:18 Från Iketal oktat så gick vi på natten och kom på tidig morgon till Kebnekajsa. 26:28 Till fjällstationen nedanför Kebnekajsa. 26:31 Sen åt vi lite grann så hängde vi på ett gäng som skulle gå. 26:39 Det var väl 7, 8, 10 stycken till. 26:42 Ja, man ser er på de här bilderna. Ni går ju på rad där. Men jag tänker innan du berättade själva bestigningen. Nu har ju vi bilder på det också. Men kan inte du berätta själv för lyssnarna? Vad hade ni på er? Hur såg utrustningen ut? 26:58 Ja, jag hade ryggsäck med mig. Och där hade vi naturligtvis stoppat maten upp lite grann. 27:06 Jag vet inte vad det är så primitivt som det kan bli. Inte som idag att de har specialutrustning. Det var precis det kläder man gick och skorna var väl det enklaste. 27:24 Jag ser på bilderna, det är som att någon kompis träffade på sig sandaler. 27:29 Eller hur? Ja visst. 27:30 Han hade sandaler. 27:31 Men rejäla sockar. Ja men det kan ju inte hjälpa tillräckligt för att bestiga kvinnor. 27:37 Nej men vi hade ju tur med vädret också. Väldigt tur med vädret. 27:43 Jaha. Du har ju på dig någon form av kostymbyxor. Ja. 27:47 Det var det som låg framme på fredagen. 27:49 Nej det var att man hade det så att säga. 27:53 Men hur gick det sen då? 27:55 Klarade ni av det? Berget, besteg ni Kebnekajse? Ja, naturligtvis. 28:03 Det var lätt som en plätt, eller var det? Ni ser ju inte särskilt ansträngda ut på bilderna. 28:09 Ja, jag kan liksom inte fatta att det var någon som kan säga att det är jobbigt. 28:16 Man var ju den tiden så... Ja, herregud. Vad man kunde utföra egentligen... 28:25 Vad som att knata upp för en kulle. 28:30 Men jag är nyfiken på att höra för att ditt liv fortsätter ju här i Kiruna sen. 28:36 På sena 50-talet. Och här någonstans så ska du komma och träffa din blivande fru. 28:45 Kerstin. 28:46 Minns du när ni träffades första gången? 28:48 Jag minns jag träffade henne. Det var en dans där. 28:52 Och då dansade jag med henne men sen minns jag inte riktigt, vänta nu måste jag tänka till. 29:01 Jo, hon och några av de andra hennes kamrater bjöd på susrömming. 29:08 Vilken raggningsstrategi. 29:15 Det här gjorde det att, jag märkte det att det var Kerstin som ordnade det så att säga. 29:22 Den där sammankomsten. 29:25 Vi var några yngre killar som hade bjudit in till att äta. Vi var kanske sju, åtta stycken. 29:37 Och jag tänkte det sen att jag skulle som tack bjuda henne på bio. 29:46 Och då kom man ju ungefär med att det var en väldigt trevlig kvinna. 29:52 Så vi började vara tillsammans lite grann där. 29:56 Vad var det du föll för hos henne? 29:58 Ja, han var helt naturlig. 30:01 Helt så att säga, utan så att säga konstigheter. Utan helt enkelt en naturlig, normal kvinna. 30:12 Var du pirrig och nervös inför biodejten? Nej, nej. 30:17 Det gick faktiskt så att vi var tillsammans och då var det dags för att föra tillbaka till Kiruna. 30:28 Det här var någon annanstans, Bion. 30:32 Vart var det ni träffades då, Kerstin? 30:34 Ja, vi träffades på Framnäs folkhögskola. Det ligger ju i Piteå. 30:39 Okej, så det var ju Piteå där som du var... 30:42 Precis, för det ska tilläggas för lyssnarna då att anledningen att du också hamnade i Kiruna var att du började jobba för gruvan LKAB. Vi ska prata mer om det sen. Men då skickade de iväg dig på en folkhögskola för en utbildning. Ja, just det. Och det var där du träffade Kerstin. Då förstår både jag och lyssnarna, hoppas jag. 31:00 Och då var jag därifrån så var det ju inte sagt någonting att jag skulle träffas igen. 31:10 Och när jag kom till Kiruna så ringde jag Kerstin och per telefon så stod hon i hallen och tog mot mitt telefonsamtal. 31:23 Och det var väl för henne också att hon sa ingenting om att vi kanske borde träffas igen. Så gick det två dagar så fick jag ett brev där hon skrev att Att Arne, nej du kan ta ledigt, kom och hälsa på mig. 31:44 Då hoppade jag. 31:47 Det var liksom tecknet att vi skulle mötas igen. 31:52 Hur kände du när du fick det brevet? 31:54 Ja det var jag glad. Det brevet har jag kvar. Har du? 31:58 Ja. 32:01 Sen var det då problemet att hon bodde ju då i elevhemmet. Men hon hade så pass bra kontakt med rektorn så att hon fick tillåta sig att jag skulle få sova därpå. Det var snällt. Eller så var det inte tillåtet. 32:23 Vad kände du sen när ni träffade varandra? Hur var det att få ses igen? Ja, det var... 32:32 Det var lite nervöst att bo i det. Jag tyckte inte riktigt det var så roligt att bo i det där. 32:38 Nej. 32:40 Nåja, det ordnade sig igen. 32:42 Ja, det gjorde ju öppenbarligen det. Ni skulle ju senare så gifte ni er. Ja, absolut. 32:49 Och Kerstin flyttade ju hit och till Kiruna innan vi gifte oss. 32:55 Och så minns jag hon sa en sak att jag har ingen måste som kommer och tycker att jag gör fel som bor tillsammans med dig. Fast vi inte är gifta. 33:09 Det var ju så den tiden. 33:12 Men som sagt då, just första september 57 så gifte vi oss. Och jag tycker det var fantastiskt att Kerstin ordnade allting. 33:26 För att vi hade ingen telefon. Jag vet inte hur hon gjorde. 33:32 Vad minns du från den här bröllopskvällen och bröllopsnatten? Hur var det? 33:37 Det var ju... Ja, jag tror att alla hade roligt. En sak som jag minns, det var... Charlie, han var ju gift med en yngre syster till Kerstin. Och sen då vi sa hej åt varandra på kvällen så hör jag Charlie säga till sin fru. Det här var så roligt, ska vi inte gifta om oss? 34:07 Alltså det säger vi nu. 34:11 Men kärleken fortsätter ju med Kerstin. Ni skulle komma och få barn då, eller hur? Ja. Hur har det här utvecklat sig i barn och barnbarn? Kanske till och med barnbarnsbarn, eller? 34:22 Första barnet, Kristina, det var väl helt normalt att hon kom till. Ja. Ja. 34:31 Och även Håkan. Det var faktiskt... Ja, det var Håkan. Han var ju bara ett år och åtta månader. Så de är ganska nära varann. Men Jonas, han är ju lite yngre. Han är ju drygt tio år efter. 34:50 Men det var faktiskt min hustru Kerstin som bestämde att de skulle ha ett barnting. 34:56 Och det är jag tacksam för. Han har ju tvättat fönster åt mig. 35:03 Ja, det är väl fantastiskt. Han är snart 50 år, Jonas. 35:08 Men sen har du fått barnbarn på det och även barnbarnsbarn, va? Ja. 35:15 Hur skulle du säga att kontakten med dina barn är idag, då? 35:20 Ja, det är nästan dagligt. 35:25 Fint. 35:26 Vad betyder de för dig? 35:28 Det betyder mycket särskilt Jonas. 35:32 Utan honom skulle jag vara. 35:35 Han hjälper mig mycket till exempel. Han förbjuder mig att gå upp på taket. Ja, du vet. 35:47 Poddens samarbetspartner och kompis Riksbyggen är ju en trogen vän som ni vet. Men idag så har jag faktiskt ett nytt ansikte framför mig här i studion och det är Stefan Nilsson som är konceptansvarig för det här bonum-konceptet, seniorboendet hos Riksbyggen. Välkommen hit till studion. Tack så jättemycket. 36:10 Vad är ditt ansvar hos Riksbyggen? 36:13 Mitt ansvar är att hålla ihop det koncept som vi kallar Bonum. Det handlar om att vi har en kärlek till olika typer av boenden. Det här Bonum-konceptet handlar om seniorer. Eller de som är på väg in i ett nytt sked i livet. Det kanske handlar om att du har slutat arbeta precis. Du har ett stort hus. Du undrar, ska jag bo kvar i det resten av livet? 36:43 ta steget till att hitta ett annat kanske lite enklare boende. Och då har vi vårt koncept Bonum. 36:50 Skulle du säga att det är det som skiljer Bonum-konceptet jämfört med ett vanligt boende? Eller finns det några mer parametrar som särskiljer det från en vanlig lägenhet om man uttrycker det så? 37:01 Det är som du säger, i grund och botten så är ju en Bonum-lägenhet en helt vanlig bostadsrätt som just är förberedd för när livet förändras. Och det betyder egentligen att vi har Jämt en massa stora fördelar som du kanske inte behöver dag ett. Men du ganska snabbt inser att när man går in i köket så har vi satt ugnen och mikron i arbetshöjd. Vi har hytt upp toastolen lite. Vi har plockat bort trösklar som gör att det gör livet helt enkelt lite lättare. 37:37 Och allt det här kanske inte... 37:39 Du tänker på dag ett men det är det som vi då hjälps åt och utvecklar för att du ska kunna bo kvar länge i din nya bostad. 37:48 Det känns verkligen som att ni har tänkt till kring både tillgänglighet och har en långsiktig tänk i de lägenheter som ni utvecklar. Om man kollar åt andra hållet, de som bor i en lägenhet från er, en bostadsrätt, vad skulle du säga är de vanligaste önskemålen som kommer från andra hållet till er? För ni är ju lyhörda mot... 38:14 era boenden? 38:16 Det handlar ju väldigt mycket om trygghet det handlar om gemenskap och det handlar om grannar man har bott i sin villa kanske i 40 år man vet exakt hur det fungerar i vardagen och det där är ju jätteviktiga parametrar när man nu ska lämna sitt boende för någonting nytt och det roligaste av allting är ju att oftast överträffar vi de här punkterna På alla delar. Därför att alla är så förväntansfulla. 38:49 Jag har ju själv varit ute på ett par av era bonumboenden. Både i Västerås och Sigtuna bland annat. Och just den här gemenskapen är någonting som verkligen är slående. Som även jag har noterat. Vi ska prata mer om hur ni arbetar kring just gemenskap, tryggheten och sociala samvaron i nästa avsnitt. Men fram till dess får jag tacka så mycket Stefan. Tack så mycket. Tack. 39:22 Du har ju levt med Kerstin i större delen av... 39:26 Det var nästan 50 år. Ja. 39:28 När var det hon gick bort? 39:30 Det var 2007. 39:33 Hur var den här perioden för dig som närstående? 39:37 Du ska veta det att jag skötte Kerstin i sju år, dag och natt. Från 1999 till 2007. 39:50 Hon var ju så illa därans att hon hade alla anledningar att bli helt omhändertagen av kommunen. Men hon ville ju inte. 40:06 Hon ville vara här med dig? 40:08 Ja. Den tiden var man ju starkt. Jag var mellan 69 och 76 år. 40:17 Det är klart det var lite tungt. Jag lyste ju henne väldigt mycket. Jag hade inga hjälpmedel. 40:24 Vad var det för sjukdom hon hade? 40:28 Kerstin fick operera hjärtat tre gånger. Gav de upp henne. Mm. 40:35 Men sen då gick Mistralisk klaffen sönder 1990. 40:40 Och då var det ju katastrof. Och det fantastiska var då att då klaffen gick sönder så var hon ute på sjön. Vi var idag i Byträsk. Hon var ute på sjön och fiskade i långstövlar. Hon var väldigt intresserad av fisken. 41:01 Det var ett gemensamt intresse ni hade. 41:03 Och sen kom hon upp där och vi började äta middag. Och så plötsligt började hon hosta blod. 41:12 Och jag tänkte att tänk om detta hade hänt om hon var ute på vattnet. 41:19 I alla fall så var det ambulans till Skellefteå. 41:24 Så var det då bestämt att Uppsala skulle ta emot henne. 41:30 Och det var ett ambulansflyg till. 41:32 Och klockan var då halv sju på kvällen. 41:37 Jag trodde ju själv att jag skulle kunna åka med ambulansen. Men det var ju en narkosläkare som vägdes 140 kilo. Den var den största killen jag har sett. 41:50 Så det var för tungt så att jag och min son Håkan vi tog bilen ner till Uppsala. 41:59 Och vi kom fram till Uppsala tidigt på morgonen. 42:04 Och vad som då högg i mitt hjärta det var det att där vi stod och väntade på att bli insläppt så var det en press som väntade också. 42:17 Och jag tänkte, kan det vara så att det var illa med min hustru? 42:24 I alla fall så blev vi insläppta. Och så kom då faktiskt överläkaren och ville prata med oss. 42:34 Och han berättade då att operationen hade gått bra. 42:39 De hade fått släppa igen sju liter blod. På grund av att de åt ju blodförtundarna. 42:47 Jag var ju där då drygt en vecka. 42:51 Förlåt, vad gjorde prästen? Var det en annan? 42:53 Ja, det var några småbarn som behövde hjälp. 42:57 Oj. 42:57 Mm. Som var illa där han. 43:03 I alla fall då gick det en vecka och sen vart ju Kerstin pigre men hon hade inte vaknat upp. 43:10 Mm. 43:12 Jag åkte hem och Kerstin kom med ambulans till Kiruna. 43:19 Lasarett. Jag var och hälsade på henne och det såg rätt bra ut. 43:27 Men sen på natten fick jag ett telefonsamtal att Kerstin mådde väldigt illa. 43:36 Jag minns egentligen inte hur jag åkte upp till lasarettet. Jag var helt chockad. 43:43 Men den krisen gick ju också över. 43:48 Sen var den ju piggare och piggare. 43:51 Sen hände det här med 90 då klappen gick sönder. 43:57 Vänstra sidan var ju skadad så att högersidan var ju förlommade. 44:03 Men vi levde tillsammans rätt bra. 44:07 Och då var det då de hade de här sju åren då du tog hand om henne där hemma? Ja. 44:14 Hur var det när hon gick bort till slut då? Vad minns du från det? 44:19 Ja, det var ju nyrarna som tog slut. Hon bara försvann helt enkelt. 44:27 Hon tappade talet i slutet. 44:31 Men jag bodde ju på lasarettet, kan man säga. 44:38 Tre gånger per dygn. Jag kunde vara där till klockan nästan tio på kvällen. 44:48 När de har gått bort, hur tar man sig vidare efter något sånt här som har hänt? Ni har levt tillsammans i 50 år. Hur gick du vidare? 44:58 Jag rasade inte ihop. 45:01 Och det berodde nog på att jag hade skött henne så att säga. Det är ju äldre om en helt frisk person, bara pang, försvinner för dig. 45:14 Du har hunnit bearbeta sorgen på ett sätt. 45:22 En annan del av ditt liv, Arne, som inte vi har pratat om men som jag är väldigt nyfiken av, det är att en stor del av ditt yrkesliv har du arbetat i gruvan på LKAB. 45:36 Ja. Och det här började även det här någon gång under 50-talet. 45:41 Ja, det började, kom till Kiruna augusti 1953. Ja. 45:47 Och jag kände inte till Kiruna någonting. Nej. 45:52 Det enda jag minns när jag gick av tåget där det var vad de kallade för järnvägsparken var det en skylt som stod Välkommen till Kiran. 46:07 Sen minns jag att jag vandrade, jag visste ungefär var kontoret där de tar emot personal och anställda var. 46:19 Men jag gick in i en byggnad som var ganska stor men upptäckte det att jag hade gått fel. Det var byggnadskontoret. 46:31 Och då kom det en kille fram och ville se kameran som jag hade på bröstet. 46:36 Ja. 46:38 Jag var lite irriterad när jag sa det. Det är ingenting att se. 46:42 Efteråt fick jag reda på att det var Kironos största fotograf som hade mött mig. 46:52 Jag hittade i alla fall till baracken som de anställde. Det var en yngre kille, han var någon stor äldre än vad jag var. 47:07 Och så var jag anställd. Du ska veta att jag ringde till Kiruna och frågade om man kunde få jobba. Det är bara att komma. De ropade efter folk. 47:19 De behövde mycket folk. 47:21 Men trodde du då när du kliver av tåget och ser den här skylten, välkommen till Kiruna? 47:25 Ja, den kändes bra. 47:27 Trodde du då att du skulle vara kvar resten av ditt liv här? Nej, nej, nej, nej. 47:34 Jag sa ju då jag for till Kirunen. 47:38 Börja jobba i gruvan och skrämme kroppen. 47:43 Ja. 47:44 Jag tänkte. För det skulle... Låter det mycket, mycket hårdare än att vara i ett bageri. Ja, absolut. 47:53 Men det var precis tvärtom. 47:55 Hur då menar du? 47:56 Ja, först och främst var det ju ledigt lördag söndag. 48:01 Gruvan gick inte då. Men hur var den första dagen nere i gruvan? 48:09 Vad minns du därifrån? 48:11 Jo, det minns jag att jag mötte en förman som hette Menmark. Och den här killen Menmark pratade finska. 48:21 Och det förstod jag inte igång. 48:24 Men vad den här menmark sa, det var det. Där ligger maskinerna och där får ni hämta borren. Det var introduktionen. 48:36 Vilken introduktion va? 48:37 Och sen var det att åka ner. 48:39 Det var ju då att man började jobba med knämatare som det heter. 48:45 Och jag jobbade ju med ortrivning och knämatare i tre år så. 48:52 Vad innebär det i praktiken? Förklara för mig som inte förstår. 48:56 Ja, alltså du borrar så att säga. Beknämma åt en hål. Och sen laddar du och spränger. 49:05 Så du kommer framåt. 49:09 Vad hade ni för kläder på er på den här tiden? 49:12 Det var egentligen bara hjälm. Det fanns inte skyddstövlar ens. 49:19 Och hörselskydden. 49:22 Det var fett vad det. Det var faktiskt så. Jag gjorde faktiskt illa mig så att jag var sjukskriven. 49:33 Över en månad fick en sten som ramlade på foten. 49:39 Och det var till hål. 49:41 Har jag haft sjukstövlar hade ju inte hänt något. 49:45 Men var du aldrig rädd när du jobbade under jord? Nu sker ju mycket olyckor. 49:51 Det kan vara så att... 49:55 Jag kan bara berätta vad som sedan är olyckor. Den här grannen, Anna-Greta, som bor tvärtom. Han jobbade också i gruvan och jobbade med en lite större apparat som borrade hål i berget. Och så stannade apparaten, eller maskinen, för att ta en rökpaus. 50:23 Och så gick han ut till Gråbergsorten. Gråbergsorten är ju som ett transportort. 50:29 En ort som är fortfarande långt under mark. 50:32 Och ställde sig vid en pelare och låstade en större sten. 50:40 Och han dog. 50:42 Hade han varit kvar vid maskinen hade han kanske levt än. 50:46 Det säger bara en hel del vad som kan hända. 50:53 I alla fall så jobbade jag då med ortrydning i tre år. Så blev jag då uppkallad till kontoret. De skulle utbilda arbetsstudiemän. 51:08 Och det hade jag inte en aning om. 51:12 Vad det var egentligen. 51:15 Så jag sa nej. 51:18 Men så vart jag uppkallat en gång till av samma kille och han sa till mig, är du inte riktigt klok? 51:25 Han tyckte jag skulle få lite annorlunda jobb. 51:30 Så jag godtog det. 51:32 Och det vart ju då utbildning. 51:35 Internt var man på massor med kurser. Aliratio hade mycket kurser. 51:43 Men så gick det så till att LKB skulle utbilda förmän. Och nu kommer vi till. Då vart jag uttaget där också. 51:55 Och då vart du där också, internt utbildning. 52:01 Och sen vart vi då skickade till en sju veckorskurs, slutkurs i Framnäs. 52:07 Och det var där du träffade Kerstin? Ja. 52:10 Där får vi ihop historien tillsammans med lyssnarna. 52:15 Men du jobbade ändå i 30 år för LKB. Hur många av de här åren var undergjord så att säga? 52:27 Sen då jag var tjänsteman. 52:30 Då var jag väl kanske två tredjedelar undergjord. 52:42 Jag tänker under din tid här i Kiruna också, under din vuxna liv. Naturen är ju hela tiden runt hörnet. Vad har naturen betytt för dig under dina år här uppe? 52:57 Du ska veta att du sitter framför en som har alltid njutit av att gå ut på fjället och följa de här små bäckarna. Det klara fina vattnet. 53:14 Och så kan man sätta sig. 53:17 Om det finns ett risområde där man sätter sig och vilar så kan blåhaken komma och alldeles komma nära dig och fråga, vad fan gör du här? 53:32 Jag är säker på att vid tre tillfällen var jag precis på samma ställe. Jag vet inte om det var samma blåhaken som kom och hälsade på mig. 53:46 Det är en vacker fågel. 53:48 Det är en vacker fågel och det är en fin stund det mötet. 53:53 Uppenbarligen så betyder ju naturen mycket för dig. Och även Stenbäcken har ju du en plats vid Tårneträsk. 54:03 Och sen ska du veta att jag hade en hustru som var otrovid att vara ute med. Vi kunde sitta och äta middag. Och så tittade hon på mig och sa, kan vi inte fara till Lagarlöps på att fiska ikväll? 54:18 Mm. 54:19 En sådan hus tycker man om. Och jag brukar säga det att då du Kerstin närmade stranden, då tarrar harrarna. För hon var otrolig på att fiska. 54:38 Nej, men det är ju väldigt roligt. 54:42 Får samma intressen. 54:44 Verkligen, det är viktigt såklart att ha sådana gemensamma intressen. 54:48 Plocka lingon och plocka hjortron. 54:52 Hon fick mig också börja hjälpa henne att ta upp fina rötter. Vad är det för rötter då? Det finns väl kanske här någonting som hon har gjort. 55:08 Vad menar du att det där är en... 55:11 Råt. Har hon gjort det där? 55:14 Sådana här saker till exempel. Hon gjorde mycket men här är det någonting som är kvar. 55:19 Har hon gjort det här? Ja. Otroligt. 55:23 Ja det är... Man tyckte inte om i början att vara med och greva upp de där rötterna. 55:32 Och det här är liksom... 55:34 Det här är ju ett genuint hantverk var den här. 55:38 Jag ska ju berätta för att lyssna att jag håller i någon form av korg här som hon alltså har bundit i ett vackert, fint mönster som är gjort av rötter som ni har grävt upp. 55:53 Men hur skulle du säga att livet ser ut idag då, Arne? 55:56 Ja, nu tar man det dagar för dagar. 56:01 Man vet aldrig. 56:02 Jag hade en granna här som jag var rätt mycket tillsammans med. 56:11 Han stod i sitt kök och serverade kaffe till en besökare. Och så sa han, vad konstigt jag mår. Det var det som han sa. 56:23 Så fort kan det gå. 56:26 Han var bara 71 år. 56:31 Tänker du någonting på döden så? 56:34 Det är man väldigt beredd på. 56:39 Förbereder man sig något på döden? 56:42 Nej, det gör man väl inte. 56:45 Man får vara tacksam och säga tack gode Gud för att få uppleva den här dagen också. 56:55 Jag tror det är viktigare än man tror. 56:58 Att varje dag påminna sig själv om att vara så tacksam för vad man har runt om sig och att man faktiskt fått ännu en dag. Oavsett ålder. 57:10 Att tacksamheten är kanske det som är den genuina lyckan. 57:16 Ja, nu är du yngre än jag är. Men det ska du veta är att jag anser att en generation jag tillhör fick uppleva ganska knapigt i början. 57:31 Men vi har också fått uppleva att allting har gått bättre och bättre. Jag tror inte att dagens ungdomar kommer att få vara med om samma sak. 57:43 Det verkar som att det blir lite knepigare att få allting att fungera. 57:51 Ekonomin till exempel. 57:56 Du nämnde tidigare för mig att du ångrar att du inte hade frågat dina föräldrar mer. 58:04 Kan du berätta om det? 58:06 Det är lite märkligt egentligen. 58:09 Ett minne jag har i mitt huvud är att min mor födde ett barn. 58:20 Och jag har ju minnet att det var flera som var med där. Och barnet redan nära på nyfött spydde blod. 58:35 Och barnet dog. Det är mitt minne. 58:41 Sen är annat minne att min far spikade ihop en liten kista. 58:49 Och satte den på sin cykel och så åkte han iväg antagligen till begravning. 58:56 Och det där är två saker som är lite skilda på. Men det sitter kristallklart i huvudet. 59:06 Och efter det har jag tänkt att jag inte frågade min far. 59:11 För jag har kontaktat ett bureau där man kan begrava barn som är dödfödda. 59:23 Om det finns någonting som är begravt där som var i namnet Häggmarken. 59:30 Men de hittar inte det. 59:34 Men minnet är så kristallklart i huvudet. Och det är sådana saker som man tänker. Varför frågade man inte? 59:44 Hur gammal var du då? 59:46 Kanske fyra år sedan. 59:50 Alltså det är sånt jag menar. Det är därför jag har sagt det. Det finns ju annat också. 59:58 Jag förstår. Du är inte ensam om att... 60:05 Säga just de orden att man ångrar att man inte har ställt de där frågorna till det äldre eller sina föräldrar i ens närhet. Så det är väl verkligen en lärdom. Vi ska faktiskt avsluta vårt samtal nu med att du... 60:25 Du ska få ge ett livsråd till alla lyssnare där ute. 60:31 Så baserat på det livet som du har levt så får du ge ett livsråd. 60:38 Nej men vad jag tycker idag saknas och det är att kontakterna mellan människor har blivit sämre. 60:55 Nu var det verkligen så att när vi flyttade hit då var det väl lite Klondike. 61:02 Alla hade samma problem. 61:05 Vi hade väldigt mycket kontakter. 61:09 Men vad jag saknar idag det är till exempel det kan komma en helt ny granne och flytta in her granne till mig. 61:21 Den kommer inte och ...presentera sig. 61:27 Och det tycker jag är något som har blivit sämre och sämre. 61:32 Jag anser att man ska försöka ha kontakt med... ...säga hej till alla människor. Jag vill börja prata en stund. 61:44 Ja, och rådet kan vara att vi... 61:47 Om jag förstår det rätt att vi öppnar upp oss mer för varandra igen. Sträcker ut en hand. Vi säger hej till en främling. Och öppnar upp för nya vänskaper och samtal. 62:00 Och inte bara som det nu händer. 62:03 Kör du förbi med en bil och så vinkar de. 62:06 Ja. 62:09 En vinkel, ett hej kan betyda mer än man tror. 62:12 Ja det är det ju också, absolut. Alltså det visar ju en kontakt i alla fall. 62:18 Men det tycker jag det borde bli bättre utav att man presenterar sig för varandra och pratar en stund och sen kan du utnyttjas till ännu bättre saker. 62:36 Kloka ord. Vi ska inte vara så stängda mot varandra som det är idag. 62:41 Tusen tack Arne för att jag fick komma hit hem till dig och prata med dig om ditt liv och hela din livshistoria och erfarenheter och klokskap som du har delat med dig av. 62:58 Har det känts bra? 62:58 Ja, det är inte alltid det. 63:04 De rätta orden kommer. 63:06 Jag tycker du har gjort det fantastiskt bra. Jag är helt övertygad om att alla lyssnare där ute har uppskattat din historia. 63:18 Tusen tack Arne. Tack snälla. 63:20 Är det kvinnan som bjuder på mat idag? 63:24 Ja, exakt. 63:26 Vi håller tummarna. Tack. 63:32 Vet du en person som är över 80 år som skulle vara en fin gäst i den här podden? Maila mig då på hellosnablajonasulback.com Vi planerar redan nu nästa säsong. 63:43 Och glöm inte att följa oss på Facebook och Instagram där vi lägger upp en massa härliga videoklipp från våra samtal. Återigen, tusen tack för att du lyssnar på den här podden. Ha det bra, hej då! 63:59 Det här var en produktion från Podd Agency.